Klimatförnekare har börjat använda vetenskapens språk och metoder för att framstå som trovärdiga, men deras argument bygger ofta på selektiv data och ideologiska motiv snarare än etablerad forskning. Till och med ordet ”klimatförnekare” förlöjligar de och sprider att de inte alls förnekar klimatet som om de inte förstår vad som menas.
En del av dem imitera vetenskapens form för att vinna legitimitet i debatten. Istället för att förneka klimatförändringar rakt ut, försöker dessa aktörer framstå som seriösa forskare genom att använda vetenskapliga begrepp, publicera egna rapporter och delta i debatter med akademisk ton. Men bakom ytan finns ofta bristfällig metodik, cherry-pickad data och politiska eller ekonomiska intressen.
Förnekarnas nyckelstrategier
- Vetenskaplig mimicry: Klimatförnekare använder grafer, tekniska termer och referenser för att ge sken av vetenskaplighet, trots att deras slutsatser ofta saknar stöd i den etablerade forskningen.
- Retorisk förskjutning: Istället för att säga “klimatförändringar är en bluff”, säger man “vi måste ifrågasätta klimatmodellerna” eller “det finns osäkerheter i IPCC:s scenarier”.
- Institutionell påverkan: Vissa grupper försöker påverka politiska beslut genom att presentera egna “forskningsrapporter” i offentliga sammanhang, ofta med stöd från tankesmedjor eller lobbyorganisationer.
- Debatt som taktik: Genom att framstå som öppna för diskussion försöker man skapa en bild av att det råder vetenskaplig oenighet, trots att klimatforskarna i stort sett eniga och är tydlig i sina slutsatser.
Forskarsamhällets motstrategier
- Tydlig gränsdragning: Forskare uppmanas att markera skillnaden mellan vetenskaplig konsensus och pseudovetenskap, och att inte delta i debatter som ger förnekare legitimitet.
- Kommunikativ vaksamhet: Det räcker inte med att ha rätt – man måste också kommunicera tydligt, pedagogiskt och medvetet om hur vetenskapen kan misstolkas.
Varför detta är viktigt
Denna strategi är mer subtil än tidigare former av klimatförnekelse. Genom att härma vetenskapens form kan man lura både allmänheten och beslutsfattare att tro att det råder större osäkerhet än vad forskningen visar. Det är en form av vetenskaplig påhittad misstro som kräver vaksamhet, särskilt i tider då klimatpolitiken är under press.
Källa: https://www.nyteknik.se/miljo/klimatfornekarnas-nya-strategi-harmar-vetenskapen/4405577
